Du arbetar på Innebandymagazinet, vad gör du där?

Jag är en av tre heltidsanställda redaktörer som jobbar med att rapportera om det som händer i vår underbara lilla innebandyvärld. Eftersom jag varit tränare på damsidan de senaste 20-åren så håller jag ett extra öga på vad som händer där och har störst fokus på SSL dam. 

Vad har du för anknytning till Västervik och Westerviks IBK?

Jag är född och uppvuxen i solkustens pärla och bodde där fram tills jag var 24 år, då jag flyttade till Göteborg. Jag spelade i WIBK mellan 1994-1999 varav jag var spelande tränare en säsong. Jag startade även min tränarkarriär i klubben då mitt första tränaruppdrag var Westerviks P15 med profiler som Mattias Kålman, Andreas Rundberg, André Fridell med mera. Med tanke på min bakgrund och mitt jobb så följer jag såklart alla duktiga WIBK:are som gått vidare i karriären lite extra noga. Samuel Folkesson Algman, Moa Jakobsson, Gustav Johansson och Charlie Åström för att nämna några som gjort sig ett namn i SSL.       

Hur kom det sig att du flyttade till Göteborg?

Jag tog examen på idrotts- och fritidsledarlinjen på våren 1999 och på hösten valde jag och min sambo att flytta till Göteborg för att jobba och spela innebandy. Vi hamnade i IBF Älvstranden båda två som på den tiden spelade i Herr1an och Elitserien Södra dam.   

Du var en av de första att uppmärksamma att WIBK hade en kvinna som Herr A-lagstränare för några år sedan, är jämställdhetsfrågor viktiga för dig?

Viktigt tycker jag inte är rätt ord utan jag ser det som en självklarhet och att det är ofattbart att det här ens en gång existerar i 2000-talets Sverige. Men som tränare på damsidan har man upplevt gubbväldet på väldigt nära håll då förutsättningarna för damlag och herrlag är väldigt olika till och med i samma föreningar. Det är något som jag varit engagerad i väldigt mycket och jag startade en blogg som hette Dambloggen som bara skrev om daminnebandyn i södra Sverige för jag ville lyfta intresset runt daminnebandyn samt att jag även kritiserade föreningar väldigt hårt som inte behandla sina damlag så bra.

Hur ser en vecka ut i ditt liv?

Den ser nog ut som för många andra då jag jobbar mellan 08-17 på vardagarna med den stora fördelen att jag jobbar hemifrån. Sedan blir det en hel del innebandytittande på kvällarna både live och via webbsändningarna.  

Är du engagerad i innebandyn fortfarande?

Förutom att jag jobbar med det 24h om dygnet menar du? Jag spelar fortfarande med Guldheden IK i Herr2an som jag tillhört de senaste 17 säsongerna. Tränarkarriären avslutade jag för två år sedan när jag firade mitt tjugonde år som tränare. Jag har lyckats hålla mig borta från det sedan dess och jag har faktiskt inte saknat det speciellt mycket. Men man vet aldrig kanske åker coachtavlan ner från hyllan om något år igen. Sedan driver jag även ett eventbolag med ett par kompisar som, hör och häpna, sysslar med innebandyevent.     

Vad är det som gör innebandy så roligt?

Det är en fantastisk sport sett till sin enkelhet som gör att alla kan spela som vill. Det är en av de snabbaste sporterna som finns och det går att göra otroligt tekniska nummer på planen som roar alla som tittar på. Men det bästa av allt är ändå känslan att tillhöra ett lag med kompisar och kämpa och slita tillsammans för att göra varandra och laget bättre. Att få dela sin passion med 20 andra liknasinnande skapar vänner och minnen för livet.   

Hur många år har du spelat SFO (cupen vid hamnplan som WIBK hjälper till med)?

Jag har varit med alla år förutom det första då nyheten om dess existens inte nådde till Göteborg. Men efter det har det blivit en av sommarens höjdpunkter att få ta med sig några kompisar från Göteborg och visa upp sin hemstad där allt började.   

Dina bästa innebandyminnen?

-          Oj det är så många så att det är omöjligt att välja ut något enskilt. Men eftersom min moderklubb är WIBK och jag spelade mina första innebandysäsonger här är det en resa som jag aldrig kommer att glömma. Trots att jag spelat merparten av mina säsonger någon annanstans så är det ändå WIBK som jag tänker på och refererar till som min förening.

Men ett minne som sticker ut som lite rolig kuriosa med tanke på att intervjun gäller WIBK så var jag tränare för Älvstrandens damer och när vi kvala upp till Elitserien så var vi fyra stycken från Västervik som var inblandade och slogs mot varandra. Förutom mig som tränare i Älvstranden så spelade min Sambo, Maria Knutsson,  där också, Sofia Nilsson spelade i Karlstad och Anna Wiström spelade i Munkfors. Vi förlorade mot Karlstad och spelade lika mot Munkfors sedan så inträffade en av de största innebandyskandalerna på 2000-talet (om du frågar mig) när Karlstad lägger sig i sista matchen och förlorar mot Munkfors som skyhöga favoriter. Både Karlstad och Munkfors gick upp medans vi fick fortsätta i ettan ett år till.

Min drömsexa från Westervik

Målvakt: Johan Alnefjord – En lugn och placeringssäker målvakt som alltid satt på rätt plats och inte överarbetade situationerna. Har dock fortfarande dåligt samvete för att jag tvingade honom att kasta sina turkalsonger efter vi sprungit igenom trean.

HB: Jag själv så klart

VB: Jakob Westerberg - Min backkollega som jag spelade med hela tiden i princip. En två meters kollos som älskade att stirra motståndarna i ögonen när de kom en-mot en. Men hans bästa egenskap var nog ändå att han alltid trasslade till det för sig så han fick mig att se bättre ut.

Center: Morgan Gustavsson – Den bästa spelaren jag spelat med under alla år. Hade alla verktyg man behövde som innebandyspelare. Inte spektakulärt bra på någonting men han hade inga svagheter och han var grymt målfarlig på samma gång som han var orubblig i försvaret.  

VF: Lennart Larsson – En legend redan när jag började och en ännu större legend nu. En rightare med sanslöst målsinne som kunde göra mål på allt. Spelade center vilket var en felplacering då jag tror han hade öst in ännu mer mål som vänsterforward så tänkte att skulle få hitta hem här till slut. När jag tänker eller hör Westervik Innebandy så är det ”Lelle” som dyker upp i huvudet först. ”Ett sugrör och en hockeypuck” ett odödligt innebandycitat. 

HF: Peter Hirschman – En fjunig liten junior som kom upp i A-laget mitt sista år med lite väl mycket självförtroende för sin talang. Efter det obligatoriska vattenpåfyllandet i början till förstafemman och att få ta emot ”Peppes” (Stefan Almazidou) stenhårda slagskott på benen mellan övningarna lyckades han kriga till sig en plats i förstafemman tillsammans med mig, Jacob, Mogge och Stefan Carlsson. En grymt bra femma som lärde ”lillhirre” allt han kan.

Jag skrattade gott åt Christians olika svar och det märks att vanan att skriva finns där. www.innebandymagazinet.se det är bra grejer för en innebandynörd. Rekommenderas starkt!

Tack för dina svar och att du tog dig tid att förgylla vår hemsida! 

/Webmaster Magnus Larsson