Johan Wändesjö och Michael Printz är nu klara som Ungdomsansvariga i Westerviks IBK.
Andreas Rundberg: Vi i föreningen är hela tiden ute efter att utveckla föreningen och främst ungdomssidan som är kärnan i hela vår verksamhet. Den enorma ungdomsverksamheten som vi har i föreningen kräver några som kan lägga sin fokus på att förädla föreningens ungdomssida och vara stöttepelare för våra ledare ute i lagen. Med dessa tillsättningar tror vi att vi är redo att först ta hand om det stora antalet ungdomar men också ta nästa steg som förening.
Westerviks IBK är väldigt glada över att ni har tagit på er uppdraget som Ungdomsansvarig i WIBK. Ni har båda två blivit utsedda till årets tränare under WIBK-Galan vid olika tillfällen, stort!
Berätta lite om dig själv och hur du kom in i föreningen?
Johan: Genom mina två grabbar i två olika omgångar, P15 och P17. Jag är inte ursprungligen från Västervik så det blev en bra väg att lära känna både stan och skaffa ett nätverk för hela familjen. Sen fastnade vi alla!
Michael: Michael Printz 49 år. Ursprungligen från Linköping men bosatt i Västervik sedan 2004. Bor tillsammans med Johanna och våra 2 barn, Emil och Arvid.
Jag kom in i föreningen någonstans runt 2007-2008 ca, då jag fick uppdraget som huvudtränare för damlaget. Och spelade då själv i herrlaget.
Sedan började resan om igen 2020 då mitt äldsta barn Emil började i innebandylekis. Sen har det rullat på i 6 år och det är jättekul och inspirerande att få vara en del av det stora P15- gänget.
Vad ser du mest fram emot med din nya roll som Ungdomsansvarig i Westerviks IBK och varför tycker du att det just nu är viktigt att vi får till denna roll i föreningen?
Johan: Barn och ungdomssidan i föreningen har vuxit senaste åren och vi har några stora kullar med många barn. Här gäller det nu att vi hittar en stabil och långsiktig plan för behåll barnen inom idrottens värld och gärna inom innebandyn och WIBK som stolt moderklubb. Jag tror därför att en ungdomssektion blir toppen, där vi kan samla all kunskap från ledare i föreningen och få ner det till något hållbart, konkret och gemensamt.
Michael: Det känns både ärofyllt och inspirerande att ha fått detta uppdrag. Barnens resa inom innebandyn är något jag brinner för. Och med tanke på antalet barn och ungdomar i föreningen så är det extra viktigt att vi får till en policy och spelarutvecklingsprofil så vi kan ta hand om alla. Och att barnen och ungdomarna trivs och tycker det är roligt att komma till träningar och matcher.
Westerviks IBK har under några år växt så det knakar. Vad tror du är nyckeln till den utvecklingen och hur ska vi göra för att föreningen ska fortsätta utvecklas vidare?
Johan: Jag tycker vi ska fortsätta i samma inkluderande anda så vi behåller våra befintliga spelare och ledare. Det gäller även att vi får in fler aktiva runt lagen, inte bara ledare och samordnare. Kan vi hjälpas åt att skapa en härlig atmosfär vid både träning och match blir vi en plats som barn och ungdomar längtar till.
Michael: Att vi fortsätter arbeta med att få en stark Klubbkänsla och god gemenskap samt att det finns en stolthet att vara en del av klubben oavsett ålder eller roll.
Många drömmer om att vi ska få fram nya gyllene generationer, vad är nyckeln till det och vad kan ert nya uppdrag göra för att det ska bli verklighet?
Johan: För mig handlar nya gyllene generationer om att skapa rätt miljö långsiktigt. Nyckeln är att bygga en stark träningskultur med hög kvalitet varje vecka, där spelare känner glädje, trygghet och utveckling. I mitt uppdrag vill jag skapa en tydlig röd tråd i ungdomsverksamheten och ge ledarna rätt stöd, så att fler spelare utvecklas och stannar kvar längre inom innebandyn. Visst vore det härligt med ett JAS-lag om fem år.
Michael: Fortsätta utvecklingsarbetet för en stärkt barn- och ungdomsverksamhet. Och skapa en tydlig röd tråd från barn till junior till senior. En viktig del är också att fortsätta utbilda, utveckla och stärka ledare. Så att alla känner sig trygga i sina roller.
Tack för att ni tog er tid att svara på dessa frågor och lycka till med ert nya uppdrag.
