Det är söndag eftermiddag när jag och min dotter Elsa 8 år tassar in i Bökensveds Sporthall.

Jag har blivit inbjuden för att träffa en tjej som heter Hillevi Näslund, snart 9 år och som tränar rullstolsinnebandy.

Vi slår oss ned på läktaren, just nu kör ett gäng i varierande ålder basket, en tunna ståendes på golvet i varje ände av planen får agera målkorg och ganska snabbt är vi helt uppslukade av matchen som pågår. Det är högt tempo och till vår förskräckelse så krockar en del med varandra ibland! Det tar tvärstopp men spelarna bara skrattar till och fortsätter jakten på bollen. Jag konstaterar att vältränade mag- och ryggmuskler måste man nog ha, det är rätt långt ner till golvet när man befinner sig i sittande position och ska fiska upp bollen i farten. Rätt som det är så flyger en man ur sin rullstol och landar på golvet! Upp igen och matchen fortsätter. Avblås! En man rullar fram till oss och säger:

-          Hej på er, nu ska vi köra innebandy! Hopp i rullstolarna och ta varsin klubba så kör vi!

Sagt och gjort, dottern och jag hoppar i och kör igång. Det är knivigt att ratta en rullstol med en innebandyklubba i näven! Testar på inrådan att klämma den mellan knäna och köra vidare. Fungerar helt klart bättre! Jag är på det gula laget, mina medspelare kör ifrån mig innan jag hinner blinka, det är snabba vändningar och jag blir snabbt andfådd och rejält trött i armarna. Matchen är över och vi rullar bort till läktaren. Det är nu dags att ta en pratstund med Hillevi!

Hej Hillevi, (pappa Mathias är med vid intervjun) vad kul det var att få vara med och spela idag!

Hur gammal är du Hillevi undrar jag?

- Jag är åtta, men fyller nio på fredag! (läs 29/3)

-Jag undrar, hur kom det sig att du började spela innebandy?

- För att det är kul! Jättekul! Ja, Hillevi fastnade direkt för innebandy berättar pappa Mathias. Vi var på ett Parasport-läger i Eskilstuna, för barn födda med Dysmeli. Där fick Hillevi möjligheten att prova på massa olika sporter.

-Åker du ofta på läger Hillevi?

- Ja ett par gånger per år brukar jag åka!

- Hur länge har du spelat innebandy nu?

- Ungefär 1,5 år.

Det går ju rätt hett till på planen tycker jag. Händer det att du skadar dig någon gång?

- Näe, men idag har jag lite ont i min ena axel.

-Jaha, men du slog dig inte idag?

- Nä, det gör bara lite ont idag.

-Jag såg att din pappa flög ur sin rullstol vid ett tillfälle idag.

- Ja, han ramlar alltid ur! Flera gånger säger Hillevi med ett leende.

- Jag undrar, är det något som är svårt med att spela rullstolsinnebandy?

Hillevi tittar upp på mig och svarar bestämt och lite förvånat

– Ingenting!

Jaha, säger jag. Vet du, att jag har nyss börjat som innebandyledare för tjejer som är i din ålder ungefär och jag tycker det är jättesvårt att se vart bollen tar vägen ibland när jag är med och spelar!

-          Nä det är inte svårt jag lärde mig jättefort, men bland fastnar den under rullstolen! Hillevi tar över bollen och passar en fråga till mig. - Kan inte du spela innebandy? Varför är du då tränare?

-          För att vi behövde fler ledare och jag var nyfiken och ville lära mig. Sen är jag inte ensam ledare, jag har ju ett proffs med mig som har spelat innebandy hela sitt liv. Och jag lär mig!

Apropå rullstolen Hillevi,  är det en speciell rullstol som du använder när du sportar?

-          Näe! Det här är min vanliga.

Jag noterar att den är fint röd och skydden för ekrarna är jättesnygga med vårt solsystem på. Pappa Mathias inflikar att de vi använt idag har vinklade hjul för balansen, ett litet hjul bak som tippskydd och sen är det ett skydd framåt för tårna.

Jag undrar, håller du på med fler sporter?

-          Ja, jag rider! Och så simmar jag. Och spelar bordtennis!

Bordtennis, jaha. Men hur fungerar det att spela bordtennis tycker du?

-  Jättebra! Pappa Mathias berättar att då använder Hillevi sin kolfiberprotes.

- Ja, säger Hillevi, jag har tre stycken! Min snabba, min vanliga och en som jag har när jag duschar. Snart ska jag få nya. – Ja, Hillevi växer ju så då måste vi skaffa nya säger pappa Mathias!

Du verkar vara en sportig tjej!

-Ja, det är kul. Och så spelar jag fiol också! 

Hur har det varit för er att hitta föreningar där det erbjuds aktiviteter som Hillevi har möjlighet att delta i?

Det har fungerat bra tycker vi. Som bordtennis t e x. Och ridningen fungerar jättebra.

Som den här innebandyträningen, det är Stefan Karlsson här som håller i träningarna och som har fixat rullstolar mm så att fler kan vara med och spela. Rullstolsinnebandyn är idag en del av Westerviks Innebandys verksamhet.

Stefan har nu anslutit sig till oss och berättar att de brukar variera innebandyträningen lite med b la handboll och basket.  Vi håller ju på rätt länge och måste variera oss.

Stefan berättar vidare att de har en grupp på Facebook som heter ”Wheel Troopers – Rullstolsinnebandy i Västervik”. Följ oss gärna där så ser ni när det händer grejer. Men vi tränar alltid på söndagar kl. 15-16.30.

-Kan man ansluta till er om man är sugen på att prova eller börja spela?

- Självklart! Det vore jättekul om vi kunde bli fler säger både Stefan och Mathias samstämmigt.

- Eller hur Hillevi säger pappa Mathias! 

- Ja! säger Hillevi.

- Jaaa, mamma säger Elsa. Jag vill börja! Elsa och jag bestämmer att vi tittar in nästa söndag.

- Är vi färdiga snart undrar Hillevi.

Ja, vi har pratat klart nu. – Tack för pratstunden Hillevi!

-          Tack för babbelstunden menar du!?

-          Javisst!

Jag rekommenderar alla som är nyfikna att komma och testa någon söndag! Själv upptäckte jag helt nya muskelgrupper, främst i  magtrakten! Jag konstaterar att armarna fick sig en rejäl genomkörare. Och så fick jag mig ett gott skratt över min egen koordinationsförmåga!

Hoppas vi ses någon söndag framöver! / Charlotte