Några artiklar har bland annat handlat om ett speciellt elitseriekval. Här kommer sista pusselbiten med Västerviks anknytning som ger sin syn på det hela. Maria Knutsson svarar på en bunt frågor.
Du spelade i Älvstranden
och var med om det kval som blivit lite av en följetong på hemsidan. Hur
upplevde du det kvalet?
Ja det finns många olika uppfattningar om detta kval. Jag tycker vi var ett bättre lag än Munkfors
så det var surt att inte gå upp. Vi hade det i egna händer och spelade uselt i
sista matchen mot Stanstad. vi låg under med 4–0 innan vi kom igång och tog upp
till 4–3 men tyvärr räckte det inte.
Vi trodde nog att vi hade en extra livlina i att Karlstad skulle slå Munkfors, men
tyvärr inte denna gång. Att Karlstad
skulle ha lagt sig som Christians skriver är nog bara hans sätt att släta över
den dåliga coachningen i sista matchen, men jag håller med Sofia att de nog
inte gav järnet, men är man redan klara så är man…
När började du spela
innebandy och varför?
Jag började jättesent som 20-åring. Jag hade spelat fotboll
i hela mitt liv och tillsammans med mina lagkamrater i VFF spelat och vunnit
lite småmål turneringar. Tyckte att detta var ju en rolig sport och tänkte att
det kan jag ju göra som komplement för att hålla igång på vintern när fotbollen
har uppehåll.
Jag hängde på nån polare
och fick chansen ganska omgående att gå in och spela i laget. Jag upplevde
sporten som ganska lätt jämfört med fotboll och mycket från fotbollen kunde
appliceras på innebandyplanen. Framförallt tyckte jag det var jätteroligt och
när jag sedan flyttade till Göteborg så satsade jag på innebandyn fullt ut och
slutade med fotboll efter 18 års spel.
Hur träffades du och
Christian?
Christian och jag träffades första gången 1993 när jag gått
ut gymnasiet. Jag hade praktikplats hos idrottslärarna på gymnasiet och
Christian som gick sista året deltog ofta i den frivilliga idrotten som jag
ansvarade för. Han fastnade nog direkt
men för mig tog det några år tills
han blev lagkapten i Westervik då blev han intressant och på den vägen är det.
Hur kom
det sig att ni flyttade till Göteborg och hur kom det sig att du började i
Älvstranden?
Vi flyttade till Göteborg 1999
mest för att jag ville det, både för att en annan stad lockade men också för
att testa på att spela innebandy högre upp i seriesystemet än vad som var
möjligt i Västervik. Christian skulle
spela för Älvstrandens herrar och jag var med när han blev visad runt i
lokaler.
Jag tog mod till mig och frågade om de hade något damlag (fast jag redan
visste att de skulle spela i Elitserien). Jag fick provspela och jag trivdes
direkt. Ganska omgående fick jag
förtroende att spela och det var en rejäl omställning från div 3 till elit men jag
älskade det.
Är du
inblandad i Innebandy numera?
Jag är
alltid inblandad då jag lever med en sambo som äter sover och andas innebandy
dygnet runt. Jag har dock inget uppdrag
just nu. Jag har tränat några damlag på
div 2 och 1 nivå, Både som huvudtränare, men även som hjälptränare och
fystränare. Det är tufft och krävande
men samtidigt otroligt roligt och givande.
Att se spelare lyckas med något på
planen det som man tränat på är en fantastisk känsla och slår egen
prestation. Jag tycker det är otroligt
viktigt att damer fortsätter och blir tränare efter karriären. Det är alldeles
för få. Den erfarenhet som jag kan bidra med både genom att ha spelat på hög nivå
och som tjej kan aldrig en manlig tränare erbjuda.
Vad är dina största
innebandy minnen?
När
jag tänker tillbaka på min innebandykarriär så är det inte stora ögonblicken
utan de små som poppar upp ibland som jag kan sakna otroligt mycket.
Att ha träningsvärk för att vi gjort 100
grodhopp, när tränaren slänger in chips i vinstpotten i tvåmåls spelet och det
utbryter fullt krig.
När jag spelade i ett matchställ som tränarens katt kissat
på.
Det som jag hoppas att alla som
någon gång lagidrottat får uppleva oavsett nivå.
Berätta om en episod från
din västerviks tid som verkligen etsat sig fast i minnet:
Det är
lätt. Vi spelade turnering på Gotland en sommar. Det var härlig stämning och
härligt väder. Vi gick till final som vi
tyvärr förlorade. Jag gick därifrån som
matchens lirare i finalen samt turneringens bästa back det gav en rejäl
ego-boost.
Vilken drömsexa plockar
du ut från Westerviks IBK tiden?
Målvakt: Heidi har helt glömt vad hon hette i efternamn, men
hon kom från Linköping eller Norrköping tror jag och var lite äldre än mig
själv. Hade härligt lugn och lite mammafigur.
Högerback: Jag själv
så klart. Mycket hög lägstanivå och en vinnarskalle och fysik som få slog.
Vänsterback: Min gamla radar partner Cecilia (Cia)
Göransson. Inte mycket till teknik, men stentuff
och löpte fram längs kanten som en bulldozer.
Center, höger och vänster forward så får jag vara lite
tråkig och svara samma som Sofia gjort
Victoria, Sofia och Evelina. Vi spelade samma år i Västervik
så det blir ju lätt så då.
Starka duktiga spelare. Evelina och Sofia otroligt snabba
och bra blick för spelet.
Bägge rätt så små men fysiskt mycket starka. Den typ
av spelare som jag gillar, mer vilja och vinnarskalle än talang.
Victoria en lugnare stabilare center som spelade bra
åt två håll och som man som back kunde dirigera i försvaret.
_____________
Webmaster Magnus Larsson tackar Maria för alla svaren.